Brottsutvecklingen

Ett brott är en handling som är straffbar enligt lag. Under de senaste fem åren har det årligen anmälts mellan 1,2 och 1,4 miljoner brott till polis, tull eller åklagare. År 2010 anmäldes knappt 1,4 miljoner brott, vilket är en minskning med tre procent jämfört med året innan.

Diagram: Antal anmälda brott år 1980-2010 (källa: Brå)


Antalet anmälda brott har ökat kraftigt sedan 1950-talet. Att den anmälda brottsligheten ökar betyder däremot inte självklart att den faktiska brottsligheten ökar. Olika undersökningar (till exempel när man frågar personer om de utsatts för brott) och andra specialstudier pekar dock i samma riktning som den anmälda brottsligheten – att den faktiska brottsligheten för många typer av brott har ökat.
Det är ganska vanligt att tonåringar någon enstaka gång begår ett brott. Vanligast är stölder i skolan eller i affärer.
Antalet ungdomar mellan 15 och 17 år som misstänks för brott har ökat jämfört med för tio år sedan.


Vanliga brott

Den vanligaste brottstypen i Sverige är stöldbrott, till exempel stöld ur bil, bilstöld och inbrott. Den näst vanligaste är brott mot person, till exempel misshandel, olaga hot och sexualbrott. Den tredje största brottstypen är skadegörelse, exempelvis klotter, som är ett vanligt ungdomsbrott. 


Bilbrott minskar

Vissa brott minskar, till exempel bilstölder. En förklaring till detta är att nya bilar är svårare att stjäla. Det finns en inbyggd automatisk startspärr som gör att bilarna inte går att starta utan nyckel.

Anmälda brott

Man skiljer på den polisanmälda brottsligheten och den faktiska brottsligheten, det vill säga brott som anmälts och registrerats i polisens datasystem och brott som polisen inte fått reda på. Ibland kan därför den polisanmälda brottsligheten och verklighetens brottslighet se olika ut. 
Att hota någon att inte anmäla brott som man utsatts för eller bevittnat är ett allvarligt brott.


Många brott anmäls inte

Det är svårt att bedöma hur brottsligheten egentligen utvecklar sig eftersom vissa typer av brott inte polisanmäls och därför inte räknas med i kriminalstatistiken. Viljan att anmäla (anmälningsbenägenheten) kan vara ganska hög, till exempel vid vissa egendomsbrott där försäkringsbolagen kräver att man gör en polisanmälan för att man ska få ersättning. Bilstölder och inbrott är sådana exempel.
Vid våld inom familjen, eller i andra situationer där offer och gärningsperson känner varandra, är viljan att anmäla brott lägre än vid brott mellan personer som inte känner varandra. Polisens och andra organisationers insatser för att stödja brottsoffer kan i vissa fall öka viljan att anmäla ett brott. 
Att brott ser ut att öka kan också bero på att man ändrat sina rutiner för att polisanmäla. Till exempel har många skolor numera regler som säger att man alltid ska polisanmäla om någon elev misshandlar en annan.
Ändrade uppfattningar om vad som är rätt och fel kan också påverka hur många brott som anmäls till polisen. Ett exempel är barnmisshandel där många vuxna för 30 år sedan ansåg att det var normalt att slå barn för att uppfostra dem. Numera är det helt förbjudet.

Läs mer om brottsutvecklingen historiskt.

Frågor och svar

Är det män som begår de flesta brotten?

Vilka brott är vanligast bland kvinnor?

Hur många brott begås av människor med utländsk bakgrund respektive dem som är födda i Sverige?

Var hittar jag statistik över olika typer av brott?

Hur många döms årligen som skyldiga till brott?

Hur många brott klaras upp?

Är det ett brott att hota någon att inte anmäla?


Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, svarar på frågor om brott bland ungdomar.
Se fler filmer
Ladda ner en längre version av filmen (5 min)
Läs intervjun som text

Brottsutvecklingen under de senaste tio åren