Bilbrott
Bilstölder kan sägas vara ett utpräglat ungdomsbrott. Inom straffrätten kallas bilstöld för tillgrepp av fortskaffningsmedel. I det begreppet ingår även stöld av andra motordrivna fordon, till exempel motorcyklar och lastbilar.
År 2009 anmäldes knappt 23 700 bilstölder, vilket innebär att antalet anmälda bilstölder minskat med mer än 60 procent under de senaste tio åren.
Över hälften av dem som lagfördes (dömdes med mera) för tillgrepp av fortskaffningsmedel år 2008 var under 21 år.
Även stölder ur och från bilar ingår i kategorin bilbrott. År 2009 anmäldes cirka 73 500 sådana brott. Även här har det skett en stor minskning. Sammanlagt utgjorde brottstypen bilbrott nästan 20 procent av det totala antalet anmälda stöldbrott år 2009.
Diagram: Antalet anmälda bilbrott de senaste tio åren
(källa: Brå)
Bilbrotten minskar
Jämför man antalet bilstölder med antalet bilar ser man att risken att utsättas för bilstöld ligger på en lägre nivå nu jämfört med till exempel år 1975. Risken att få sin bil stulen beror i dag på vilken bil man har och var man bor någonstans.
Har man en gammal bil är risken större att någon tar den än om man har en ny bil. Det beror på att det är lättare att stjäla gamla bilar. Moderna bilar har ett elektroniskt stöldskydd som gör att det krävs en startnyckel för att starta bilen.
Antalet uppklarade bilstölder är få, det vill säga polisen hittar ingen skäligen misstänkt gärningsperson. Men trots detta återfinns över 90 procent av alla stulna bilar och kan lämnas tillbaka till ägaren.
I och med att de flesta bilstölder inte klaras upp är det svårt att ge en klar bild av de misstänkta gärningspersonerna. Äldre undersökningar visar dock att det finns olika ty
per av gärningspersoner. En del stjäl bilar för att de vill transportera sig, andra för att nöjesåka. En del vill sälja bilen vidare eller plocka av delar och sälja.