Tolka statistik
Att tänka på när man tolkar statistik
Brå är ansvarig statistikmyndighet för kriminalstatistiken. Kriminalstatistik är ett samlingsnamn för brottsstatistik över anmälda brott, uppklarade brott, misstänkta personer samt statistik över lagförda personer (dömda mm), kriminalvårdsstatistik och statistik över återfall i brott.
Det finns flera användningsområden för kriminalstatistiken. Den kan bland annat användas för att studera brottsutvecklingen på nationell, regional och lokal nivå. Dessutom är den användbar för att kunna följa upp, planera och utveckla verksamheten inom rättsväsendets område. Rättsväsendet består av myndigheter som polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården. Kriminalstatistiken är också viktig för att politiker som styr Sverige ska kunna fatta sina beslut baserade på fakta. Det finns många andra som också har intresse av kriminalstatistiken - till exempel forskare, socialtjänstemän, personer som arbetar med brottsförebyggande arbete och journalister.
Ett av kriminalstatistikens syften är att visa hur brottsligheten ser ut i samhället. Men för att kunna tolka och ha nytta av kriminalstatistiken krävs det kunskap om olika faktorer som påverkar den. Det största problemet är att alla brott som begås inte finns med i statistiken. Det är bara de brott som anmäls till och hanteras av polis, tull, åklagare och domstol som finns med. Det innebär till exempel att den anmälda brottsligheten inte är densamma som den faktiska brottsligheten. Men den som läser statistiken är oftast intresserad av den faktiska brottsligheten. Om de anmälda sexualbrotten mot barn ökar med tio procent, vill man veta om det faktiskt begåtts fler sexualbrott mot barn. Ökningen kan ju till exempel bero på att det blivit vanligare att brotten anmäls.
Tabeller
Statistiken över anmälda brott redovisas i en databas där användaren själv kan göra olika tabeller och diagram. Läs mer här om hur du tar fram statistik.
Varje år publiceras också statistikrapporten Kriminalstatistik och vart annat år Narkotikastatistik. I Kriminalstatistik redovisas utöver den statistik som publiceras på webbplatsen, även statistik från kriminalvården och i Narkotikastatistik redovisas de som lagförts (dömts med mera) för narkotikabrott.
Brottsstatistik
Brottsstatistiken omfattar anmälda brott, uppklarade brott och misstänkta personer. Den slutgiltiga brottsstatistiken redovisas en gång per år. Därutöver redovisas varje månad preliminär statistik över anmälda brott.
Anmälda brott
Statistiken över anmälda brott omfattar de brott som anmälts till polis, tull eller åklagare. Statistiken för respektive år innehåller brott som anmälts och registrerats som brott i Sverige under det aktuella året. Detta gör att statistiken även innehåller brott som inträffat tidigare, men anmälts först under redovisningsåret. Statistiken innehåller även brott som anmälts i Sverige, men begåtts utomlands.
Uppklarade brott
Statistiken över uppklarade brott innehåller uppgifter om de brott som polisen klarar upp, antingen genom teknisk uppklaring eller personuppklaring. Teknisk uppklaring innebär att brottet fått ett polisiärt klarläggande. Det kan till exempel vara att gärningen inte bedöms som ett brott eller att den misstänkte är minderårig. Personuppklarade brott innebär att en person har bundits till brottet genom beslut om åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse (se vidare under lagföringsstatistik). Att ett brott har klarats upp betyder alltså inte att någon har lagförts (dömts med mera) för brottet.
Misstänkta personer
Statistiken över misstänkta personer innehåller uppgifter om straffmyndiga personer som av polis eller åklagare anses skäligen misstänkta för brott. Efter genomförd utredning ska åklagaren dessutom anse att brottsmisstanken kvarstår. Straffmyndighetsåldern är 15 år.
Lagföringsstatistik
Lagförda personer
Begreppet lagföring innebär att en person har förklarats skyldig till ett brott. Detta kan ske genom att en åklagare meddelar åtalsunderlåtelse, utfärdar ett strafföreläggande som godkänns av personen eller att personen fälls i tingsrätt (fällande dom). Även en ordningsbot som utfärdats av polis eller tull räknas som lagföring. Dessa redovisas i separata tabeller.
Åtalsunderlåtelse innebär att åklagaren beslutar att inte väcka åtal trots att den misstänkte bedöms vara skyldig till brottet. Anledningen är ofta att brottet är lindrigt, att personen i stället åtalas för ett annat, grövre brott, eller att personen är ung.
Strafföreläggande: Om den misstänkte erkänner brottet kan åklagaren utfärda ett strafföreläggande. Förutsättningen är att påföljden (straffet) förväntas bli böter eller villkorlig dom (eller villkorlig dom tillsammans med böter). Vid utfärdande av strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse går ärendet inte till rättegång i domstol.
Statistik över återfall i brott
Statistiken över återfall ger en beskrivning av hur stor andel som återfaller i brott sedan de tidigare lagförts. I återfallsstatistiken tar man hänsyn till bland annat kön, ålder och tidigare kriminell belastning. Med återfall i brott menas att en person lagförts för ett nytt brott under en bestämd tidsperiod. I statistiken redovisas återfall i brott för en ettårig respektive treårig uppföljningsperiod räknat från datumet för den tidigare lagföringen till datumet för nästa brott.
Frågor och svar
Vad är det viktigaste man ska tänka på när man tolkar kriminalstatistik?
Att bara den del av brottsligheten som anmäls till polis, tull och åklagare kommer med i statistiken. Varje dag sker brott som aldrig kommer till rättsväsendets kännedom och därför inte kommer med i statistiken.
Vilket är det vanligaste tolkningsfelet?
Det vanligaste tolkningsfelet är att man tror att anmälda brott är detsamma som faktiska brott. Se nedan om mörkertal.Ett annat fel som man lätt kan göra är att jämföra olika år och därifrån drar slutsatsen att den faktiska brottsligheten har ökat eller minskat. Även om det i vissa fall kan vara så, kan det finnas andra förklaringar. En ökning kan till exempel bero på en förändring i lagen. Ett sådant exempel är den ändring i sexualbrottslagen som trädde i kraft den 1 april 2005. Lagändringen innebar att en del gärningar som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande, nu bedöms som våldtäkt. Detta har i sin tur påverkat ökningen av antalet anmälda våldtäkter, samtidigt som antalet anmälda fall av sexuellt utnyttjande minskat. En ökning eller minskning av antalet anmälda brott kan också bero på att polisen satsar mer resurser mot just den brottstypen, vilket kan avspegla sig i statistiken över till exempel rattfylleri och narkotikabrott.
Vad betyder dold brottslighet eller mörkertal?
De brott som Brå redovisar är de som kommit till polisens, tullens eller åklagarens kännedom. Den dolda brottsligheten är alltså de brott som aldrig anmäls. Det är naturligtvis viktigt att undersöka även den dolda brottsligheten, det så kallade mörkertalet. Det kan man göra genom så kallade offerundersökningar. Ett exempel på en offerundersökning är att man intervjuar till exempel skolungdomar och ställer frågor om utsatthet för brott.
Vad är det som påverkar viljan att anmäla?
Vid vissa typer av brott anses viljan att anmäla vara ganska hög, till exempel vid vissa egendomsbrott där försäkringsbolagen kräver att man gör en polisanmälan. Bilstölder är ett sådant exempel. Vid våld i nära relationer, eller i andra situationer när offer och gärningsman känner varandra är benägenheten att anmäla brott lägre, än vid brott mellan helt obekanta personer. Polisens och andra organisationers insatser för att stödja brottsoffer kan i vissa fall öka benägenheten att anmäla ett brott.
Kan statistiken över huvudtaget användas för att beskriva brottsligheten i samhället?
Kriminalstatistiken är ett gott verktyg som måste behandlas och tolkas med förnuft. Statistiken handlar om beskrivningar, inte om exakta bestämningar. Kriminalstatistiken ger indikationer på den faktiska brottsligheten. Indikationerna ger i vissa fall en god bild av verkligheten, ibland en sämre och i vissa fall en oanvändbar bild.