Hatbrott
Hatbrott används ofta som benämning för polisanmälningar som har ett främlingsfientligt/rasistiskt, antireligiöst (islamofobiskt, antisemitiskt och övrigt antireligiöst), homofobiskt, bifobiskt och heterofobiskt och ett transfobiskt motiv. Men hatbrott är inte en brottstyp som uttryckligen regleras i egna bestämmelser i brottsbalken eller som det finns särskilda brottskoder för i polisens system. Ett hatbrott kan vara allt ifrån ett mord till kränkande klotter på någons bil – vad som avgör om det är hatbrott eller inte är motivet till brottet.
Vad är ett hatbrott?
Hatbrott är när någon utsätter en annan person utifrån dess etniska bakgrund, religion, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.
Fyra hatbrottsmotiv
Hatbrotten delas in i fyra underkategorier: brott med främlingsfientliga/rasistiska, antireligiösa, homofobiska, bifobiska eller heterofobiska och transfobiska motiv. Under år 2008 uppgick det totala antalet polisanmälningar som identifierats som hatbrott till knappt 5 900. I majoriteten av dessa, knappt 4 225 anmälningar (72 procent), var motiven främlingsfientliga/rasistiska. Det förekom antireligiösa motiv i drygt 600 anmälningar (10 procent). Homofobiska, bifobiska eller heterofobiska motiv i förekom 1 055 anmälningar (18 procent) och transfobiska motiv i knappt 15 anmälningar (0 procent).
Olaga hot/ofredande vanligast
Den största brottskategorin är olaga hot/ofredande, som står för 42 procent, och kategorin våldsbrott som står för 21 procent.
Utsattheten i vardagen
Generellt sett kan man inte tala om någon framträdande hatbrottsplats, eftersom brotten sker på alla möjliga platser. Det är lika vanligt att ett hatbrott begås i hemmet som på stan. Det är mycket vanligare att ett hatbrott sker i skolan eller på arbetsplatsen, än på krogen.
Gärningspersonen obekant för den utsatte
Det vanligaste är att offret inte vet någonting om gärningspersonen (38 procent), det vill säga att denne är helt okänd. I en knapp tredjedel av fallen är gärningspersonen till exempel en granne, skolkamrat eller kollega till den utsatte, eller en för den utsatte till namn eller utseende känd person. Det är ovanligt att gärningspersonen är närstående till den utsatte (4 procent) men vanligare för de homofobiska, bifobiska och heterofobiska hatbrotten än för övriga hatbrottsmotiv.
Ofta unga gärningspersoner
2008 var drygt 1 830 personer skäligen misstänkta för hatbrott och av dem var 40 procent yngre än 20 år. Majoriteten, 80 procent, av gärningspersonerna var män. Medelåldern var relativt hög bland dem som misstänktes för brott med främlingsfientliga/rasistiska motiv (31 år) och låg bland dem som misstänktes för brott med homofobiska, bifobiska eller heterofobiska motiv (25 år). Över hälften av samtliga personer som misstänktes för brott med homofobiska, bifobiska eller heterofobiska motiv var yngre än 20 år.
Länk
RFSL Ungdom
Läs mer på Brå:s webbplats
Anmälda hatbrott