Ungdomar och brott
Det är ganska vanligt att ungdomar någon enstaka gång begår ett brott. Vanligast är stöld från exempelvis skolan eller affärer. De flesta ungdomar som begår brott gör det under en begränsad tid i åldern 13–17 år. Men även om många ungdomar begått något enstaka brott, är det bara en liten grupp som står för en stor del av brottsligheten. Några av dessa ungdomar börjar tidigt begå brott och fortsätter sedan även i vuxen ålder.
Undersöka brottslighet
Det finns olika sätt att undersöka ungdomars brottslighet. Kriminalstatistiken visar hur många brott som anmäls till polisen, hur många ungdomar som blivit misstänkta för brott och hur många som lagförts (dömts med mera). Men de flesta brott som unga begår upptäcks aldrig av vuxenvärlden. Det som ungdomarna själva berättar om sina erfarenheter av brott är därför en viktig källa. Det får man veta genom att vartannat år ställa frågor om brott till landets niondeklassare.
Misstänkta 15-åringar
Kriminalstatistiken visar att av alla 15-åringar i hela Sverige är det i genomsnitt 2,4 procent som varit misstänkta för stöldbrott under perioden 1996–2005. Under den perioden kan man också se att andelen stöldmisstänkta 15-åringar har minskat med nära 30 procent.
För skadegörelsebrotten ligger andelen misstänkta 15-åringar på en lägre nivå jämfört med stöldbrotten. År 1996–2005 misstänktes 0,5 procent av 15-åringarna i Sverige för skadegörelsebrott. Även här kan man se en minskning med 30 procent.
För brott mot person, till exempel misshandel och olaga hot, ligger andelen misstänkta 15-åringar på drygt 1 procent. Man har kunnat se en svag ökning av andelen unga som misstänkts för våldsbrott.
Vad säger 15-åringarna själva?
Under perioden 1995 till 2005 uppgav mer än hälften av Sveriges 15-åringar att de begått stöldbrott. Under åren har man kunnat se en minskning av andelen niondeklassare som uppger att de begått någon stöldrelaterad handling.
En tredjedel av Sveriges niondeklassare uppger att de begått någon typ av skadegörelsebrott. Hit räknas klotter, vandalism och att tända eld på något värdefullt. Även här syns en stadig minskning av hur många som uppger att de gjort sig skyldiga till skadegörelse.
En femtedel uppger att de utfört någon form av våldshandling, till exempel att de burit kniv, hotat någon, slagit någon, skadat någon med tillhygge eller ryckt någons väska eller plånbok. Jämfört med stöldbrott och skadegörelsebrott är det alltså en lägre andel ungdomar som uppger att de begått någon form av våldsbrott.
Utvecklingen över tid, 1995–2005, visar dessutom på en svag minskning av andelen niondeklassare som uppger att de begått våldsbrott. Detta kan jämföras med kriminalstatistikens uppgifter om att man sett en svag ökning av andelen unga som misstänks för våldsbrott.
Det är ett exempel på hur svårt det är att undersöka ungdomsbrottslighet och hur komplicerat det kan vara att dra slutsatser utifrån olika informationskällor som visar olika resultat.
Frågor och svar
Vilka brott är typiska ungdomsbrott?
Svar: Snatteri, skadegörelse och klotter, olovlig bilkörning och misshandel.
Vad kan samhället göra åt ungdomsbrott?
Svar: Familjer med problem kan få stöd av olika slag, t ex föräldrautbildning. Attraktiva fritidsaktiviteter kan fånga upp ungdomars energi och kreativitet och därmed fungera brottsförebyggande. Skolan är en annan plats där lärare och elever har möjlighet att arbeta brottsförebyggande. Den fysiska miljön är också viktig liksom att tidigt upptäcka så kallade riskfaktorer hos barn och ungdomar. Ser man vilka barn som löper större risk än andra att hamna i brottslighet, kan man försöka hjälpa dem och deras familjer.
Vad är gängkriminalitet?
Svar: Ungdomsgäng är ofta ett resultat av fattiga och socialt svaga bostadsområden där ungdomars tillvaro präglas av tristess och hopplöshet med icke engagerade föräldrar. Majoriteten av dem som är med i gäng är pojkar. Brott kan bli ett alternativ när det saknas möjligheter till jobb och utbildning. Ju mer gänget är inriktat på kriminalitet, desto mer bygger ungdomarnas relationer på att begå brott och desto större är risken att det gemensamma målet blir att bara begå brott. I skydd av gruppen kan ungdomar känna sig starka, men det som vanligtvis utmärker individerna i kriminella ungdomsgäng är låg självkänsla, våldsbenägenhet, en motsträvig inställning till föräldrar och andra vuxna och en motvilja mot vedertagna sociala regler.
Carin Götblad, länspolismästare, Stockholms län, svarar på frågor om vad polisen gör för att förebygga brott.
Se fler filmer Ladda ner en längre version av filmen (5 min)Läs intervjun som text 
Polisen griper Johan efter ett slagsmål på en fest. Vad händer sedan?
Testa dina kunskaper om rättsväsendet.